Fyrahörnsmodellen för alla lagsporter
Nästan allt som är skrivet om fyrahörnsmodellen handlar om fotboll. Det är inte konstigt, eftersom den kommer från engelska fotbollsförbundet. Men jag har tränat fotboll, innebandy och bandy, och hörnen ser likadana ut i alla tre. Det är bara det man ser på planen som ändras.
Eller nästan bara. Klubbsporterna bygger på koordination mellan öga och hand, fotbollen på öga och fot. Jag har haft spelare som legat på helt olika nivå tekniskt i två sporter. Men är man stark så är man stark, och springer man fort har man nytta av det i både fotboll och innebandy. Det fysiska följer med mellan sporterna, tekniken gör det inte alltid.
Vad är fyrahörnsmodellen?
FA beskriver spelarutveckling ur fyra perspektiv: det tekniska, det fysiska, det psykologiska och det sociala. Modellen togs fram av Craig Simmons, tidigare rådgivare för spelarutveckling på FA, och den är tänkt som ett tankeverktyg för tränarens observationer och beslut. FA skriver att den kan användas för alla spelare, oavsett ålder och nivå. Du kan läsa FA:s egen beskrivning.
Det viktigaste i modellen är att inget hörn fungerar för sig. En spelare som inte vågar ta bollen har inte nödvändigtvis ett tekniskt problem. En spelare som inte hinner fram har inte alltid ett snabbhetsproblem. Hörnen hänger ihop, och det är därför de behöver ses tillsammans.
De fyra hörnen i praktiken
Så här har vi delat upp hörnen i QuickSquad. Det första hörnet kallar vi teknik och taktik, eftersom spelförståelsen hör ihop med hur bollen behandlas.
- Teknik och taktik: passning, mottagning, bollkontroll och dribbling, avslut, positionering och spelbarhet, försvarsspel och beslutsfattande.
- Det fysiska: snabbhet, kvickhet, uthållighet, styrka och kroppskontroll, koordination och balans.
- Det psykologiska: koncentration, självförtroende, att hantera motgångar och träningsvilja.
- Det sociala: kommunikation, samarbete, ledarskap och coachbarhet.
Det blir tjugo färdigheter. Alla behövs inte i varje grupp, men listan tvingar fram frågan om det man inte tittar på. Det man ser på planen är hur bollen behandlas, så det blir lätt mycket teknik och lite av resten.
Samma färdighet i tre sporter
När jag bedömer en passning tittar jag på flera saker samtidigt. Taktiskt: kommer den i rätt tid? Tekniskt: slås den med rätt hårdhet? Och hur förbereder sig spelaren – måste han lägga över bollen på starka foten, eller dra den till forehand, innan han kan slå den?
Det sista är där sporterna skiljer sig mest. Ta passning i appens nivåtexter. På de lägsta nivåerna är beskrivningen densamma i alla sporter: spelaren passar sällan rätt, även utan press. Men redan på nästa steg skiljer det sig.
- Fotboll: säker kort passning utan press med starka foten. Nästa steg är säker passning med båda fötterna, och att spelaren tittar upp före passningen.
- Innebandy, bandy och ishockey: säker kort forehandpassning utan press. Nästa steg är säker passning på både forehand och backhand. Högst upp handlar det om passningar som bryter linjer, även lyfta passningar över klubbor.
- Handboll och basket: säker kort passning stående med starka handen. Nästa steg är säker passning i rörelse, även med svaga handen. Längre upp handlar det om att välja rätt passning under press, till exempel studs-, över- eller hoppassning.
Tanken är densamma: från starka sidan utan press, till båda sidorna med blicken uppe, till rätt passning i rätt tempo under press. Det är orden som är sportens.
Ett läge jag har sett många gånger i innebandy: en spelare med forehand på klubban till vänster driver bollen framåt i fart, och vänsterforwarden är fri. Luckan finns om bollen slås med en backhandpassning direkt. I stället drar han den mot sig för att få den på forehand. Klubban kommer bakom honom, och då hinner den jagande backen få in sin klubba emellan. Det är förberedelsen som gör skillnaden i det läget, inte viljan att passa.
Det betyder också att man inte behöver pressa in allt i en siffra. Den som slår hårt och rätt men för sent kan mycket om passningens teknik, så den stapeln går upp. Den som alltid slår i rätt läge men inte en bra passning har bra spelförståelse, och det syns i beslutsfattandet. Tajmingen och tekniken hamnar i olika färdigheter, och det är just därför modellen har fler än en.
Det svåraste hörnet
De psykologiska och sociala hörnen syns inte i ett passningsmoment, och därför glöms de bort. Men de har lika tydliga steg som tekniken.
Ta kommunikation. En spelare som ropar på bollen kommunicerar. Nästa steg är när han börjar guida andra – ”akta rygg”, ”täck den” – utan att det handlar om att själv få bollen. Det är ett kliv, och det är lätt att missa om man bara tittar på passningarna.
Det psykologiska och det sociala är svårast att bedöma. Snabbhet kan man mäta med klocka. Självförtroende kan man inte, och det är svårt att veta allt som pågår i en spelares huvud och hur han upplever olika lägen. Det finns ingen absolut skala för kommunikation. Man får bygga sin egen bild och bedöma hur det påverkar prestationen på planen i det stora hela.
Men de hörnen går inte att hoppa över. En spelare kan vara fantastisk tekniskt och fysiskt och ändå bli destruktiv för laget om han inte klarar motgångar.
Det har jag sett många gånger. Det har gått lätt för de spelarna när de var små. Då dribblar man själv och gör mycket på egen hand. Utmaningen kommer när de andra hinner ikapp fysiskt och det inte går lika lätt längre. Då behöver spelaren förstå vad det beror på, och var de andra i laget är just nu. Att han inte hjälper någon genom att skrika och gapa, utan genom att ta en annan roll och bli stöttande och ledande på planen. Den resan har vi gjort med flera spelare, och det är ett kliv som aldrig syns i en passningsövning.
När och hur ofta
Med de yngsta bedömer jag ingenting. Där handlar det om rörelseglädje, och att det ska vara roligt gäller i alla åldrar. Någonstans runt tio år brukar gruppen själv visa när det är dags att följa var och en närmare.
Börja i liten skala, med det du mäktar med som tränare. Med de yngre slår jag av färdigheterna i det psykologiska, eftersom mognaden inte finns där än. Sedan slår man på mer i takt med att barnen blir äldre och nya saker blir viktiga och möjliga att se. Så bygger man den kompletta spelaren efter hand.
Siffrorna stannar i tränargruppen. En eller två gånger per år går vi igenom laget tillsammans, och däremellan knäpper man upp en spelare ett steg när man ser att han tagit ett kliv. Mer om det, och om varför det aldrig får bli en rangordning, står i bedöm barnens utveckling utan att det blir betyg.
Låt spelarna skatta sig själva
Själv bedömer jag i appen. Men med tonåringarna fungerar det bra att låta spelarna skatta sig själva på samma färdigheter. Gör det gärna på en kick-off eller ett träningsläger, när alla i laget fyller i samtidigt. Det räcker med papper, penna och listan med de tjugo färdigheterna ovan.
Då förstår spelarna vilka delar spelet består av, och du får höra hur de ser på sig själva. Sedan kan samtalet handla om vad var och en ska jobba med härnäst, och varför. Det är också den delen föräldrarna brukar se – självskattningen, inte tränarnas bedömningar.
Så fungerar det i QuickSquad
I QuickSquad väljer du vilken idrott truppen har, och då följer nivåtexterna sporten. Du kan slå av färdigheter som inte passar, lägga till egna och skriva om texterna. Skalan går från 1 till 10, men det finns fem nivåbeskrivningar med vad man ser på planen och vad som krävs för nästa nivå. Inom en nivå kan du alltså skilja på den som precis har nått dit och den som är på väg till nästa. Poängen är att se trenden och att utvecklingen går åt rätt håll, inte att sätta exakt rätt siffra. Vill du bedöma en färdighet för hela truppen direkt efter träningen går det också.
Styrkevärdet i lottningen kan räknas fram ur bedömningarna, så att den viktade indelningen bygger på hela bilden. Med Ultra får du dessutom truppstatistik, med de tre färdigheter truppen har längst kvar på och utvecklingskurvor månad för månad.
Det finns ingen topplista, och truppen går inte att sortera efter vem som är bäst. Bedömningen används aldrig för att välja ut spelare. Den finns för att höja alla spelares kunskap så mycket som möjligt, på ett metodiskt sätt. QuickSquad har ingen koppling till FA. Vi använder modellen som FA beskriver den, för att tränaren ska se hela spelaren.
Ladda ner QuickSquad i App Store · Ladda ner QuickSquad på Google Play
Vanliga frågor
Vad är fyrahörnsmodellen?
En modell från engelska fotbollsförbundet FA som ser på spelarutveckling ur fyra perspektiv – det tekniska, det fysiska, det psykologiska och det sociala. Poängen är att inget hörn fungerar isolerat från de andra.
Fungerar fyrahörnsmodellen i andra sporter än fotboll?
Ja. FA har skrivit den för fotbollstränare, men hörnen är inte knutna till en viss boll eller klubba. Det som ändras mellan sporterna är vad man ser på planen, till exempel forehand och backhand i innebandy i stället för starka och svaga foten.
Från vilken ålder är det rimligt att bedöma barnen i de fyra hörnen?
Ofta runt tio år, när gruppen själv visar frustration över nivåskillnaderna. Med de yngsta handlar det om rörelseglädje. Att det ska vara roligt är det viktigaste i alla åldrar.
Ska barnen få se sina bedömningar?
Jag visar inte siffrorna. Med tonåringar pratar man om hörnen och vad var och en ska jobba med, men värdena stannar i tränargruppen.
Hur bedömer man det psykologiska och det sociala?
Det finns ingen absolut skala, som klockan för snabbhet. Man får bygga sin egen bild och bedöma hur det påverkar prestationen på planen. Med de yngre kan man vänta med det psykologiska och slå på det när barnen blir äldre.
Har FA något samband med QuickSquad?
Nej. QuickSquad använder modellen som den är beskriven av FA, men FA står inte bakom appen.